Smärtan finns mitt i lyckan. På morgonen när man vaknar, innan man hunnit fram till buren och kontrollera. Mitt på dagen då buren är sådär oroande tyst.
När det där knastrandet i örat som du älskar så mycket plötlsigt en dag kantas av ett svagt rosslande läte. Då det plötsligt finns en stor knöl på den du älskar.
Eller den där gången, då du sitter mitt bland alla de små djuren du älskar, då de kryper i ditt knä och gnager sönder dina möbler. Då de putsar dina händer och viskar att de älskar dig. Du vill så gärna säga det tillbaka men du viskar bara för du vågar inte riskera att brista ut i tårar. Det har ju redan strömmat så många nedför dina kinder för de mjuka pälsbollarna.
Så många gånger har du sagt det, och så många gånger kommer du säga att inget kan vara värt det. Att inget någonsin kan vara värt all den smärta och oro råttorna tillför.
Men så snart ditt hem blir tomt kommer du gå sönder. Du kommer ligga vaken på kvällarna och hela ditt hjärta kommer ropa efter något som rasslar i burgaller. Dina händer kommer längta efter varm mjuk päls och din hals kommer sakna det mjuka sniffandet. Ditt hjärta kommer eka så tomt.
och snart kommer det finnas liv i ditt hem igen.
Du klarar dig inte utan dem!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar