Det känns lite underligt, det här att ha ett nytt djur i huset. Någon man inte känner, någon man inte vet hur de fungerar. Man vet inte riktigt vad signalerna betyder och det är svårare att känna av att djuret mår bra.
Ärligt talat är första dagen lite läskig, tanken finns oftast där för mig (fanns där igår) "tänk om jag aldrig någonsin älskar henne/honom lika mycket som mina andra djur, tänk om vi aldrig får kontakt". Men jag vet ju att det inte blir så, nästan aldrig. Det tar bara längre eller kortare tid. Med Ron och Rufus var jag fast på en dag, för Salsa och mig tog det nio månader innan vi riktigt klickade.
Beethoven har jag redan börjat kalla sötnos, älsklingen och gogubbe lite sådär av ren reflex då och då. Han behöver jobbas med men jag tycker om honom redan! Vi ska nog bli kompisar han och jag, det ska vi!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar